Det är onsdag den 9 juni 2010. Vi har redan hunnit vara hemma i 3 dagar och det har gått sjukt fort.. Den 4 novmeber 2009 lämnade vi Sverige och vi har redan kommit tillbaka. En Fars Dag, en Lucia, Julafton, Nyårsafton, Alla♥s-Dag, massa födelsedagar, en Mors Dag och Nationaldag senare.. så sitter vi här, i gamla Halmstad. Lilla, mysiga Halmstad med dess sköna atmosfär på Storgatan, kaffedoften inne på Drottning Kristina passagen, glass på Stora Torg, vänner man springer på inne på något mysigt fik eller ute på gatan..

Det känns konstigt att vara tillbaka. Men samtidigt har en liten, liten sten släpps från mina axlar. Mitt hem ligger framför mina fötter, jag har 2 meter till köket från mitt rum, det tar 10 minuter in till stan, mina vänner bor 1km bort.. Allt är så tillgängligt. Hela tiden! Inget mer sparande på matpengar, inget mer smygande på motel, inga fler 17timmars-körning-i-sträck eller.. inget behöva-vara-orolig-att-dom-ska-upptäcka-oss-när-vi-sover-i-bilen-i-Australien (för det är ju olagligt!)

Några av oss har redan kommit in i den vanliga "Halmstad-rytmen", medan andra har panik över att det inte finns något att göra. Det blir lixom antingen att komma tillbaka till : "Jaha, det va det de! NU-tillbaka till det gamla vanliga" Eller.. "Jaha, det va det de! NU-jag känner mig som en helt ny människa (eftersom vi varit ute och sett världens alla hörn & kanter) och jag ska sprudla och spraka så mycket som det går i vår älskade sommarstad! Make your choice. Jag kör på det sistnämnda ;)

Och även fast vi alla är olika i vårt sätt att installera sig igen, och även olika på alla sätt och vis.. Vissa är blonda, andra brunetter, blåögd eller bruna, korta eller långa, listan är lång med personligheter.. Men trots detta är vi lika. Inombords. I våra hjärtan. Och det är det som gör oss till de bästa vännerna vi är idag. Mina vänner är en inre röst som jag alltid kan lyssna till. En röst som värmer och en röst som ger en styrka och värme. En röst som jag älskar. Och jag älskar mina vänner! Dom har skapat min karaktär, dom har lett min själ mot ljuset och det är dom som ger mig den kärleken att kunna älska mer..
(tårögd)

Denna resa har visat oss mycket, både om världen och om oss själva. Och det är nu vi skiljs åt, för att fortsätta våra egna, enskilda äventyr. Vi har stängt en dörr bakom oss och vi öppnar nu en ny framför oss. Men det betyder inte att vi splittras, nejnej, det kommer aldrig ske. Däremot kommer vi ta del av varandras liv från olika vinklar. Och det känns så skönt att, oavsett om en av tjejerna bor i Sydney eller bara runt hörnan, så kan jag ringa dom klockan 4 på natten utan att dom hatar mig :)

Jag kommer sakna er! Även fast jag ringer varje dag och vi ses varannan..
Men ni vet hur mycket NI betyder för mig och att mitt hjärta slår för er.
Jag älskar er tjejer!

/ Bella